Mårten Halvardsen Stenius

Född 1595 i Göteborgs och Bohus län.
Kyrkoherde mellan 1637 och 1652 i Hammerdal (Z) 1 .
Död 1652 i Hammerdal (Z).
Hade gått i Helsingörs skola, då han efter aflagd examen 28 sept. 1615 inskrefs i Köpenhamns universitetsmatrikel. Af hvad anledning han kommit till Jämtland är obekant.Blef khde i Hammerdal och tillträdde 16 aug. 1637. Under hans tiduppkom en intressant strid rörande prästbordets och kyrkans äganderätt,som länge sammanblandats. Stiftskrifvaren Christen Bastiansson Stabellstämde nämligen khden år 1642 till tinget, därför att denne hade underbrukningsrätt en ödesjord Svedje, liggande i Hallens by, som kärandenförmanade tillhöra kyrkan, icke prästbordet, och hvaraf kyrkan bordedraga inkomsterna. Herr Mårten åberopade sig på den Trondhjemskareformatsen, hvilken angaf, att till prästens inkomster hörde afkastningenej blott af prästbordet utan äfven af 5 ödesjordar. Stiftskrifvaren förmenade,att dess utsago kunde bero på oriktig uppgift för »de goede commissarier», fordrade uppvisande af lagligt åtkomstbref och yrkade därtill,att khden borde billigen betala allt, hvad han uppburit af nämnda jord.I sitt svaromål bemötte herr Mårten dessa yrkanden därmed, att dennaäga legat under prästbordet, präst efter präst åtalslöst i öfver 30 år,den lagliga preskriptionstiden, och uppräknar härvid sina företrädare ochderas ämbestider: Salig herr Erik Eriksson, hans företrädare, innehadedetta gods 19 år, herr Isak Stub 12 år, herr Lauritz i svenska fejden 2 år,gammal herr Erik 40 år, som berättas; item sjätte prästen före honom Storeherr Jon var präst här från sin ungdom och till han dog, en utlefvad man.På grund af häfd dömde tingsrätten Svedje ödegods herr Morten till. Enligten gammal kyrkoboksanteckning, visserligen delvis utraderad, mensannolikt äldre än reformatsen, tyckes emellertid »Svedia och Svedjaskogen»ursprungligen tillhört kyrkan. (¹ O. Svensson, anf. arb. s. 25 ff. Handlingarna visa, att denna tradition ej alldeles stämmer med verkliga förhållandena, men innebär ändock en värdefull bekräftelse på Hammerdals prästserie.) Herr Morten lät i Trondhjem gjuta Hammerdalskyrkklocka 1642. På grund af de uppkomna krigsoroligheternavågade han dock ej föra henne längre än till Norrlide socken i Norge,som gränsar till annexet Ström, därifrån hon efter 1645 års fredsslut afhämtades.Själf begaf han sig på flykten, då svenskarna 1644 ryckte ini Jämtland och 28 maj 1644 utnämnde Upsala domkapitel dåvarandekomm. dom. Abrahamus i Ramsele till pastor i Hammerdal, på begäranaf landshöfdingen öfver Jämtland H. Strijk och församlingen. Som emellertidsvenska regeringen efter freden beviljade de dansk-norska prästernasanhållan att få bibehållas vid sina gäll, fick herr Morten ånyo tillträdapastoratet, men herr Abraham medförde från Upsala domkapitel 3 maj1646 en skrifvelse till dn. Martinum med förmaning, att han vedergällerherr Abraham något för det han gjorde tjänst, när han var bortrymbd.Vid det därpå infallande prästmötet i Upsala i maj s. å. voro dn Martinusfrån Hammerdal och khden Ericus Claudii i Rödön närvarade ochandrogo å jämtländska prästerskapets vägnar sina besvär, bland annat omkvicktionden, som ej utgick i Jämtland; de klagade ock öfver, att böndernaej vilja hålla mer än 3 hus i prästgårdarna emot att i det öfriga stiftethålles sju o. s. v. För sin egen räkning anhöll herr Morten, att alldenstundhan måste efterlåta sin antecessoris relictæ till underhåll 4 de bäste böndernauti sitt gäll, hans hustru måtte erhålla samma änkeunderstödefter hans död. De fingo af kapitlet rådet att hos Kgl. Maj:t andraga desaker, som angingo höga öfverheten; sedan skulle de få svar på de värf,konsistorium vidkomma. Huru djupt det gripit de danska prästernaatt ha kommit under ett främmande herravälde, fastän svenska regeringengjorde allt för att vinna dem, framgår af ett bref från landshöfding HansStrijk till Upsala domkapitel med anmälan, att herr Mårten, pastor iHammerdal, hafver talat emot H. K. Maj:t och sagt, att Hennes Maj:thafver väl vunnit någre land, »men så hafver det sig dermed, likasom manfiskiar med en gullkrok och en fisk kommer och tager honom bort». Härtillsvarade domkapitlet: hvad herr Mårten vidkommer, så hörer den sakenicke till konsistorium, utan de gode herrar handtere henne själfva, ochdär han politice varder vunnen till något viktigt, är Archiepiscopus ochConsistoriales villiga nog privera honom. (Hdpr. 28/7 1647). Han synesdock suttit kvar till sin död, som uppgivits ha inträffat år 1653, menhans hustru nämnes redan 30 november 1652 efterlåten änka. (Härnösands stifts herdaminne)