Bertil Ingelsson

Bonde i Sel, Ramsele (Y).
Nämndeman mellan 1652 och 1683 i Sel, Ramsele (Y).
Född omkring 1620 i Sel, Ramsele (Y).
Död mellan 1683 och 1687 i Sel, Ramsele (Y).
Skriven som bonde för ett hemman i Sel om 5 1/2 seland från 1653 och ännu 1683 men inte 1687 (lucka 1684-86).

1652-02-16 Tilldömdes Olof Månsson Finne fastebrev på 11 seland jord i sel och Västergården, som han av salig Ingel Ericssons arvingar köpt. Och av föreskrivne hemman haver Olof Månsson halvparten samt gården därefter till Bertil Ingelsson försålt, vilken är en av syskonen, som tillförende gården sålt hava.

1669-01-21 Blev avdömt att confirmation gives på det testamente, som en gammal och varför kvinnsperson, Karin Persdotter i Ovanmo, givit till sin systerson Per Johansson ibidem, bestående av 2 ½ seland jord samt några hus och lösören, helst emedan Bertil Ingelsson i Sel, Eric Johansson i Ovanmo, Eric Ingelsson i Krånge och Olof Johansson i Nyland sådant samtyckt hava, som närmaste släktingar voro.

1671-01-22 Eric Zachrisson i Lungsjön anklagades av Tolvmannen Bertil Ingelsson i Sel, för det han år 1669 hade uti skogen på svedjor sått råg, och därav ingen tionde till Kronan betalt.

På ramseletinget 1672 angav tolvman Bertil Ingelsson i Sel ett trätomål mellan honom samt Erik och Per Zackrissöner, finnar, vilka med vittnen ville bevisa att han 1669 på kyrkobyggningen i Ramsele skall ha sagt efter Johan Perssons ord i Holmstrand, att tolvmännen i Helgum ha förtjänat bövelsyxan och har Konungen ingen bövel, så må han vara Bövel själv. De beropade Abraham Nilsson i Västby som vittne. Men denne hade rymt sin väg efter att ha blivit tingförd för hordom.Bertil Ingelsson berättar att när han kommit till Johan Persson i Holmstrand, så har Johan uppropat hans ämbetsbröder tolvmännen i Helgum, som haft sockenstämma och fått vänta på Johan, som aldrig infann sig, att de sagt: "Om bövelen komme efter Johan Persson i Holmstrand med yxan, så kommer han ändå inte tillstädes". Talet dem emellan hade fallit att om Johan så illa gjort att han förtjänat bövelsyxan, har vår allernådigste Konung bövlar nog. Annat hade ej sagts. Sedan hade hänt på sista ting att Bertil angivit finnedrängarna Erik och Peder att ha försnillat kronans tionde och fått dem dömda. Sedan dess hade de sökt komma honom på fall med bövelsord.

Andra akten kom redan i nästa mål, då finnpojkarnas mor, änkan Karin i Sel, anklagade tolvman Bertil Ingelsson att han 1669, då han var tionderäknare, beslog henne med sina söner ha undandölt kronotionde från en liten rågsvedja långt upp i fjället och då av henne i förlikning eller "såsom Mutho" fått en tunna råg för att tiga och ej lagsöka henne. Nu hade han emellertid 3 år efteråt angivit henne, så att hon fått plikta, och därför ville hon ha igen rågtunnan, som han tagit av henne som mutor. Bertil försökte först skylla på att han fått rågtunnan av henne för sitt omak att gå långt till fjälls för att räkna hennes rågkärvar på svedjan. Men han överbevisades att ha tagit rågtunnan för att tiga. Han dömdes att betala rågtunnan inte till änkan utan till kronan och 3 daler smt i böter samt sattes ifrån tolvmannanämnden (DB 1672 23/3 §§ 19-20).

1674-01-22 Bertil Ingelsson i Sel dömdes plikta 3 daler för det han, enligt vittnens utsago, hade kallat Eric Israelsson i Terrsjö en landslöpare.

1680-01-21 Bertil Ingelsson i Sel begärde tillstånd att få upptaga och bruka de 6 seland åkerjord i Nordankäl, som i fyra års tid legat öde och varit Kronans Skattejord.

1698 Tvist emellan Nils Bertilsson i Sel på allmogen i Ramsele vägnar, Kärande, och sockenskrivaren Elias Sjulsson i Viken, svarande, angående 100 daler kopparmynt socknen är stämd att betala till Olof Johansson i Nyland den 22/1 1696.

Det påstår Ramsele socken att Elias Sjulsson bör betala de 100 daler penningar till Olof Johansson i Nyland, alldenstund han uppburit dessa 100 daler av Elias Eliasson i Nässjö, som Marcus Nilsson på hemmansköpet i Bölen första Båtsmansräkning eftersatt, och därvid själv skyldig varit för sitt hemman sätta Båtsman.

Därför socknen år 1688 utsåg Båtsman för faderns hemman, och genom en handskrift dat. 20/1-1688 lovade tjäna emot 60 daler kpmt, det han intet gjorde utan tog det fulla stånd efter sitt gamla köp av den 16 mars 1689.

Men emedan Elias Sjulsson sig förklarar att han av Elias Eliasson allenast uppburit 73 daler kpmt, som han sålunda utlevererat: nämligen Elias Eliasson 1688 års halva utlagor för Bölen-hemmanet - 16 daler, Marcus uppburit 27 daler, Bertil Ingelsson i Sel - 30 daler, vilka penningar Elias Eliasson återfått av Marcus, dess hustrus syster innan han trädde ifrån hemmanet, och Elias Sjulsson intet kan vara bunden till sin sons köp, som han sedermera hindrat genom ett samma av den 16 mars 1689, helst Kungl. Maj:ts förordning honom frikänner för sin gamla Båtsmansförrättning på lika sätt som andra.

Ty kan Rätten inte pålägga Elias Sjulsson i att svara till dessa 100 daler än andra av Ramsele sockens ledamöter.