Martinus Laurentii

Född 1525 i Gästa, Njurunda (Y) 1 .
Hovpredikant till Johan III mellan 1572 och 1574 2 .
Kyrkoherde mellan 1563 och 1610 i Torp (Y) 3 .
Bonde mellan 1569 och 1589 i Rogsta nr 3, Torp (Y) 4 .
Bonde mellan 1576 och 1610 i Viken nr 3, Torp (Y) 1 .
Död 1610 i Viken nr 3, Torp (Y) 1 3 .
Martinus Laurentii (Mårten Larsson) (1563-1610), sannolikt från Hälsingland,var 1563 khde i Torp. I anledning af det s. å. utbrutna kriget motDanmark-Norge rapporterar Hälsinglandsfogden Mats Michelsson i bref28 aug. 1563 till kon. Eriks beryktade prokurator, Göran Persson, att hantagit del af den skrifvelse, som kyrkoprästen i Torp Mårten Larsson utfärdattill sina grannar, innehållande de underrättelser denne erhållit afprästerna i Jämtland om, att »2000 jutar och ändå flere nalkades i afsigtatt bränna och härja». Själf blef khden så svårt betungad med inkvarteringar,då de svenska trupperna drogo upp till Jämtland, att den kungligekrigsöfversten Claudius (Collart) Gallus fann sig föranlåten att befriahonom från den gärd till krigsfolkets behof, han liksom andra präster bortutgöra, belöpande sig i fetalier till 10 pund 1 fjerd. (bref dat. Torp 5 febr.1564). Jämte öfriga Medelpadspastorer afgaf herr Martinus i Torp trohetsförsäkranåt kon. Johan III på Landstinget i Njurunda 3 nov. 1568. Genomkgl. bref 6 apr. 1569 erhöll herr Mårten ½ pundläst spanmål (6 pd) i vederlagför en socken, som han mist (Hafverö) och är lagd under Hoodallprästegäll i Hälsingland. Till Älfsborgs lösen 1571 utgaf han 40 mk 6 öre,utgörande 1/10 af värdet på hans lösegendom, som angafs vara: silfver60 lod, koppar 2 pund, kor 10, får 9, svin 5, ungnöt 4, getter 3, bock 1,1 häst för 10 mark, 1 sto för 4 mark. I bref 17 febr. 1572 till kgl. kamrerarenPeder Håkansson, hvilken khden kallar »sin scholebroder», omtalarhan, att under hans antecessors tid afgick Haffre från Torps pastorat.Själf hade han beflitat sig att få det under Torp igen, men som kon. Erikej ville rygga sin sal. faders bref, förunte han honom en halfpundläst.Ej längesedan hade detta vederlag blifvit återkalladt, och nu beder han,att Peder Håkansson må förfordra hans ärende att återfå detta vederlag,eftersom han under krigsoroligheterna haft stor gästning af konungenskrigsfolk, såsom herr Hans Kyle, Jesper Larsson, Johan Siggesson, herrKnut Soop och Mats Torne, Claudius Gallus m. fl. För besväret ville hanskänka brefmottagaren ett godt björnskinn. (Orig. i Medelpads handl.1585 KA.) Genom kon. Johans bref 4 mars 1585 återfick khden vederlagsspanmålen,hvilken då liksom förut skulle utgå med 6 pd. Han underskref16 febr. 1577 liturgiens antagande, 1593 Upsala mötes beslut, prästerskapetsförsäkran 19 febr. 1594 och riksdagsbeslutet i Upsala 23 febr. s. å.samt Söderköpings riksdagsbeslut 22 okt. 1595. Torde ha dött 1610, tyföljande års tiondelängd är bevittnad af efterträdaren. Khden var ägaretill flera hemman och Medelpads dombok för år 1618 meddelar åtskilligtom arfskiftet mellan barnen.¹

¹ Sal. herr Mårten hade i sin lifstid med sin hustrus samtycke ärnat sin yngste son LarsWikegården efter sin död, den andre sonen Michael försörjde han med giftermål och ett gillthemman i Ö i Borgsjö socken, de öfriga två sönerna, som till prästämbete komne voro, skulleicke hindra dem, utan taga sina arfsparter i Giästa och Fränsta jämte de sex systrarna. Mensedan herr Mårten död var, gillades icke hans vilja, utan barnen fingo genom lottning sinaarfsparter jord i de olika fastigheterna. Med syskonens samtycke hade Lars köpt den del iFränstahemmanet, som fallit på systern Britas lott, och ville nu ge den åt brodern Michael iutbyte mot hans part i Wiken för att få hela detta hemman i egen hand. Då de icke kundesämjas, hänsköt Lars saken till rätten, som resolverade, att jordbytet skulle ske. Dennadom förutan gaf Lars sin broder Michael 15 dlr pgr i god vilja, och uti goda mäns närvaro lofvade de med bref och sigill vara väl förlikta och åtskiljda, »thet iagh fruchter Michil ey villhålla med sit lösachtige sinne», har domaren tillagt.

Ali Nordgren skriver att Martinus ”synes ha varit en lärd man, blev av kung Johan III kallad till hovpredikant och tjänstgjorde som sådan åren 1572-74, underskrev konungens liturgi, den s.k. Röda boken, 1577, men ändrade sedan mening, var med om Uppsala möte 1593 och underskrev dess belut mot liturgin och mot kung Sigismunds katolska propaganda”..