Olaus Jonæ Hosselius

Född 1604 i Nätra (Y).
Komminister mellan 1630 och 1646 i Nätra (Y) 1 .
Kyrkoherde mellan 1646 och 1692 i Nätra (Y) 1 .
Död 1692 i Prästbordet, Nätra (Y).
4. Olaus Jonæ Hosselius (1630-46), se khdar i Nätra, n. 8.

8. Olaus Jonæ Hosselius (1646-92), f. 1604, son af företrädaren;blef stud. i Upsala okt. 1624, var komm. här i Nätra 1630 och har i dennaegenskap såsom prästerskapets fullmäktig undertecknat 1638 årsriksdagsbeslut.Han är bland stiftets prästerskap en egendomlig företeelse genomsin snarstuckenhet och sitt obehärskade temperament, liksom han icketorde kunna frikännas från beskyllningen för snålhet, oginhet och rättshafveri.Å andra sidan synas många funnit ett särskildt nöje att reta honomatt förgå sig. Han stod sålunda ofta på spänd fot med sina församlingsbor,sina kapellaner och grannar. Dock torde han äfven haft åtskilligagoda sidor, enär han af sina förmän tydligen behandlades med enviss hänsynsfullhet. Redan som kapellan bodde han i Bjästa på eget hemmanoch hade här till granne en löjtnant Pehr Olofsson Green, som gjordehonom ohägn. Hosselius anklagade den sistnämnde för att ha ökatut sin åkerteg med ett stycke af kapellansåkern, i anledning hvaraf löjtnantenpå tinget 1642 fick böta 40 mark. Vid samma tillfälle klagade H,att löjtnanten midt på ljusa dagen röfvat af honom ett hundrade alnarlärft, som låg ute på bleke. Därvid hade han ropat åt herr Oluf, somgick på åkern hos sitt legofolk: »Nu tager jagh ditt lärft, till dess jag blifverbetalt för det du est migh skyldig». När herr Oluf ville ha sitt lärftigen, kastade han lärftet på axeln och lopp undan in i sin gård. Detsyntes emellertid som om deras mellanhafvande, som gällde 16 riksdaler,redan varit klareradt, och löjtnanten kunde ej befrias från brott mot 40cap. i Edsöresbalken. Anmälan gjordes till Kgl. Hofrätten. Man kanknappast tro, att löjtnanten haft allvar med sitt dristiga tilltag (Ådb.).- Då H. år 1646 tillträdde sin khdebefattning efter fadern, anhöll han attslippa någon kapellan på grund af de svåra tiderna och ansåg sig ensamkunna sköta församlingen, men kontr.prosten Agrelius klagade 26 maj1647 i Konsist. öfver herr Olufs i Nätra motvillighet, i det han allena ejhinner förestå församlingen, när fiskarena ligga i hamnen, och intet villhan taga emot någon kapellan. Därtill tvang honom dock nu domkapitlet.Under hans tid inträffade den märkliga händelsen, att en hvalfisksom förirrat sig in i Bottenhafvet, strandade på en utö, Elgön, i Nätrafjärden och åstadkom stor uppståndelse i socknen. Ehuru utrymmet ejtillåter att utförligt skildra förloppet, må här lämnas några korta antydningar,enär khden Hosselius kom att spela hufvudrollen i denna historia.Strax ryktet kom ut om hvalfiskens strandning, ditsände khden en båtmed sitt folk, som började göra sig till godo den döda hvalens späckoch surrade med medtagna rep och tåg, tillhöriga khden, fast skrofvet,för att det ej vid uppkommen storm skulle drifva till sjös. Detta anfördessåsom ett bland skälen, hvarför khden ensam ville göra anspråk på hvalen,enligt den med sigill bevittnade berättelse, hvilken församlingen 2 juli1658 på befallning insändt till landshöfd. grefve Joh. Oxenstierna.¹ Någranamngifna församlingsbor, däribland en gammal antagonist till khdenregementsskrifvaren Olof Pederson Ström, hade emellertid äfven tillägnatsig delar af hvalspäcket. Så for khden själf ut och lät sitt folk bogserahvalfisken till prästbordets strand och kunde så mera ostördt salta späckoch koka tran. Men härigenom väckte han upp en storm mot sig i församlingen.Hans motståndare anmälde honom hos kronofogden, som å K.Mj:ts och Kronans vägnar gjorde sitt mäktiga anspråk gällande. Och såsammanslöto sig hans många ovänner och inlade en anklagelse, där deframhöllo felaktigheter äfven i hans prästerliga tjänst. Följden blefhusvisitation och edgång samt suspension. Regementsskrifvaren Strömgjorde en särskild anmälan mot honom på tinget. Hosselius hade näml.13 juni 1658 från predikstolen framburit tacksägelse till Gud, som gifvithonom hvalfisken, och bedt församlingen förena sig i denna tacksägelse,men tillfogat: »men så äre någre våldsverkare, som hafva sig inmängt utidenna del, som Gud besynnerligt beskänkt hafver, och honom ovetandesoch villjandes stulit ifrån honom, men så hoppades han vinna rätt motsådana våldsverkare och tjufvar. Det står likväl, sade han, tu skalt inthestjäla under Gudz låsse.» Stora böndagen talade han likaledes om fisken:»Men du dine afundsmänniska och belackare, som glädes för att kungen skalltaga fisken ifrå mig och missunnnar mig den lyckan och välsignelsen, somGud mig förlänt hafver. Men om jag skulle ändtelig gifva kungen någotdäraf eller betala, så kommer det dig föga vid, sade han, hör du det dinbelackare, och när herr Oluf detta talade, ropte han så jämmerligen, attban var blåsvart i ansiktet.» Detta tilltal tog regementsskrifvaren åt sig.Att döma af tillgängliga handlingar synes Hosselius af underlagmannenblifvit förklarad ärelös och ådömd höga böter, men enl. en Hofrättensskrifvelse skall kon. Carl Gustaf varit högeligen missnöjd med lagmannensoch kronofogdens åtgöranden och dom samt befallt extra åtal mot dem._________¹ Originalet i GLA. Präst. skr. 1. 1658-62.

Slutet af det hela blef, att khden genom Kgl. Maj:ts skrifvelse 2 mars 1660fick behålla det han gjort sig till godo af den ovanliga fångsten.¹Ännu en gång blef Hosselius prästeståndets fullmäktig, nämligen vidriksdagen i Göteborg 1660. Som bekant afled kon. Carl X Gustaf underdetta riksmöte. Vi finna att pastorn i Nätra vid ett af prästeståndetssammanträden anfört klagomål öfver, att han och mag. Osængius nattentill den 23 febr. 1660 ensamma af de utsedda ledamöterna af prästeståndetmåste vaka öfver konungens lik.² Såsom ett exempel på Hosselii förhållandetill sina kapellaner må anföras det klagomål, som kapellanen P.Rockstadius år 1672 framförde på tinget. Under det R. bevistade prästmöteti Hsand, hade khden Hosselius uppträdt i klockarestugan och beskylthonom göra liten eller ingen tjänst, att han var borta i fiske och påsitt hemman i Sidensjö, men bar flitigt upp sin kaplanstull, och hvad herrPeders lefverne och umgängelse vidkom hade khden sagt, att när hanicke är i predikstolen, så kan ingen rätta sig efter honom och hans tal,antingen det är allvar eller ej, och alltid far han med glis, narr- och gäckeri.Superintendenten reste själf att undersöka saken, och som khdens klaganbefanns vara af intet värde, förmante han dem till frid och endräkt, men påsjälfva pingstdagen kom det till ett störande uppträde i kyrkan, där bådekhde och kaplan stodo och sjöngo. Pastor begynte sjunga psalmen »Nubegå wij then hugnelige tijd» efter samma ton (melodi) som »Nu ähr kommenwår Påskafröjd». Sedan han sjungit första versen, började Rockstadiusden andra, men anslog den rätta tonen, som psalmen egentligen tillhörer.Häröfver blef pastor så förifrad, att han slängde till R. med sin psalmbok,ryckte herr Peders bok ur hans händer, kallade honom belghund och hotadeatt slå honom på munnen, hvaraf alstrades missljud och förargelse ikyrkan. Tillika klagade Rockstadius att khden sökt att mot hans hustruutsprida rykte om trolldomssaker och sålunda traktade efter hennes lif.Khden afled 1692 vid 88 års ålder. Var svåger till khden Mart. Golenius iSidensjö.G. 2 ggr; i senare giftet 1670 m. Catharina Linneria, prostens i HsandJ. Linnerii dotter, änka efter landtmät. Jacob Christophersson Bure Stenklyft.Barn: Olaus, stud. 1656, regementspastor; Jonas, stud. 1656, assessor vidSvea hofrätt; Martinus, stud. 1669 i Upsala, docent i Köpenhamn, d. därst.;Ericus, stud. 1660; notarie i Svea hofrätt; Catharina, g. m. khden Matth. Lochnæusi Gudmundrå; en dotter, g. m. en kronobefallningsman i Västerbotten. (T.)Tr.: Om tacksägelse til Herren Gudh medh thess ordsaker och sätt sampt höghawälgerningar, för hwilcka han skal prisat warda. Een enfaldig dåck til sann boot ochlefwernes förbättring stor bönedags predikan hållen 1658. Ups. 1660. 4:0._________¹ Det ej minst intressanta i hela denna affär är den juridiska sidan af saken, i det attden strandade hvalfisken såsom herrelös, då den ej varit i någon mans hand, betraktadessom fynd, ej strandvrak. I arbetet Tessin och Tessiniana, utg. af F. v. Ehrenheim, Sthm1819, s. 367 finner man en notis, att »i Gefle fordna slott, som afbrann, förvarades benen afen hvalfisk, som 1658 strandat i Ångermanland». Tydligen ha de på samma gång som »handlingarnei målet» insändts till länsstyrelsen.² Bidrag till Sv. kyrkans och riksd. hist. af S. P. Bexell etc. H. 2. Sthm f. 1835, s. 37.