Olof Isaksson Holmbom

Nybyggare mellan 1817 och 1825 i Parkijaur, Jokkmokk (BD).
Krononybyggare mellan 1826 och 1834 i Nelkerim, Jokkmokk (BD).
Nybyggare i Njunjes, Jokkmokk (BD).
Döpt 19 maj 1793 i Jokkmokk (BD).
Flyttade omkring 1855 från Njunjes, Jokkmokk (BD) till Jokkmokk, Jokkmokk (BD).
Kateket från 1856 i Jokkmokk, Jokkmokk (BD).
Född 15 maj 1793 i Björkholmen, Jokkmokk (BD).
Död 9 juli 1872 i Oskarsudde, Jokkmokk (BD).
Begravd 14 juli 1872 i Jokkmokk (BD).
Sägs vara av en prästsläkt, Holmbom, i Ångermanland. Enl. Åke Campbell, 1948. Tidigare nybyggare vid Nelkerim, Mattisudden eller Aspudden och Parkijaur. Gagnade också Skarre som innehades av Svartlå bruk år 1845. Han bosatte sig i Njunjes där tidigare släkten Nalta hade bott, tillhörande Kables- eller Pårtesitan (inom dåvarande Tuorpons lappby). Krononybygget kallades Storvallen. Hade ett sommarviste vid Kåtenjarka på n. stranden av Tarraure.

Olof Holmbom från Nelkerim var vid 1800-talets början resekateket (en kringresande lärare som undervisade i kristendomskunskap) och i sin tjänst hade han flera gånger gått genom Darrhaädnos (Tarraätnos) dalgång och där sett hur fiskrik Darrávrre (Tarraure) var, att det fanns gott om fågel och annat vilt i skogsområdet och vilken rik gräsväxt de gamla lappvallarna hade.

År 1834 anlade därför Holmbom ett nybygge på samma plats som Nalta hade haft sin kåta. Stuga och fähus byggdes med timmer från skogen söder om nybygget och sedan flyttade familjen dit. De hade några kor, får och getter. De gamla lappvallarna gav rikligt med hö och till fåren och getterna samlade man in löv. De viktiga näringarna för uppehället var däremot fisket, jakten, fångsten och varu- och tjänsteutbytet mellan nybyggaren och samerna i området. Samerna passerade detta nybygge varje vår och höst och det var då som utbytena skedde.

Olof byggde även en fiskekåta och ett enkelt fähus vid Darrávrre (Tarraure). Dit flyttade hela familjen för att bo under sommaren. De återvände till gården först på hösten för att slå ängarna. Familjen försökte sig på kornodling men resultatet var för magert och odlingen lades ner. Potatis gick bättre att odla men man odlade inte mer än till husbehov.

År 1851 skattlades hemmanet och gården ärvdes inom familjen Holmbom. År 1868 beskrevs Njunjes som förfallet men hemmanet kom efter några år åter på fötter, till viss del tack vare den begynnande turismen. Den nybildade Svenska turistföreningen hade nämligen 1889 bidragit till inredandes av en kammare som skulle upplåtas åt turister på väg mot Sulidälbmá (Sulitelma).

År 1900 delade två bröder på hemmanet, även om delningen aldrig skedde officiellt. Då levde här 15 personer och de ägde tillsammans ett dussin kor och ett 40-tal får. Njunjes beboddes sedan fram till 1950-talet då det ödelades för gott. Idag finns det tre gårdar vid Njunjes av vilka två är parstugor. Slåttermarkerna hävdas inte. Intill Darrávrre (Tarraure) finns också fiskekåtan kvar. (Källa:www.fjallen.nu)

Olof Holmbom blev 1816 den förste nybyggaren i Parkijaur. Nybygget som hade anlagts 1799 av baron Hermelin med frälserätt, hade tidigare inte varit bebott. Omkring 1822 flyttade han emellertid till Mattisudden där han av Konungens befallningshavande 1828 antogs till åbo på nybygget Nedre Nelkerim på den så kallade Aspudden vid Nelkerimselet. Han hade fått besittningsrätten transporterad på sig. Detta nybygge hade anlagts 1794 av skogslappen Anders Larsson Rim på dennes skatteland Nelkerim. Efter en tvist med ägarna till Mattisudden lämnade han 1834 Nedre Nelkerim.

Han blev nu nybyggare i Njunjes eller Storvallen som det till att börja med kallades. Njunjes ligger vid Tarrajokk väster om Kvikkjokk. Den förste nybyggaren där var tuorponlappen Lanne Larsson Nalta eller "Nalta-Lanni" som hade bosatt sig på sitt höstviste. Detta nybygge förföll snart och någon nybyggesansökan eller anläggningssyn hade ej ägt rum. Den enda byggnad "Nalta-Lanni" hade åstadkommit var en kåta. Resenären J Engström fann vid sitt besök 1834 att nybygget bestod av "en gammal lappkåta, hopsatt av störar, ris och torv" samt ett fähus jämte ett kapplands nyodling. Gott om betesmark fanns, men största lockelsen för nybyggaren var troligtvis fiske och i synnerhet ripjakt. Nybygget skattlades 1851 till 1/16 mantal. Olof Holmbom var under många år resekateket och blev också nämndeman.

Anta Pirak berättar i sin bok "En nomad och hans liv" om kateketen Olof Holmbom: "Nog har jag hört talas om en som man kallade kateket. Lapparna kallade den skolläraren vid hans rätta namn "Gubben Holmbom". Då han kom till en by, stannade han där och undervisade i innanläsning någon dag och ibland inte ens en dag. Och jag har hört, att han var ytterst noggrann med att man skulle lära sig läsa rent efter bokstaven. Jag har hört av den tidens människor, att man ivrigt strävade efter att läsa rent och att lära mera av andra. - Jag här hört att gubben Holmbom undervisade lapska och svenska barn hos den han kom till. Gubben var själv svensk och läste med lapparna på lapska." Till de mest kända lapska offerplatserna hör Passeuksa, "Heliga porten" i en ravin under Tarrekaise vid Tarraure. Man antar att offrandet i Kanijuksa upphörde någon gång i slutet av 1600-talet. Olof Holmbom som var en religiös man, gick en gång upp till offerplatsen och kastade omkull avgudastenen, varefter han samlade ihop särskilt renhornen som låg kringströdda i massor på marken, varefter han på vinterföret med häst körde flera hästlass horn ned till Njuonjes där han högg upp och kokades lim av dem, som han sedan avyttrade på marknaden i Jokkmokk. En gång, då han skulle frakta ned sina produkter till Jokkmokks marknad, körde han ner sin häst genom isen strax nedanför Njuonjesgården. Därvid var han tvungen att avliva djuret. Lapparna påstod därvid att det berodde på att han ofredat och ringaktat guden Kanij-uksa, som ville hämnas honom.

Jokkmokk: AI:8 s 8(b), 4, AI:7 s 4, AI:6 s 186, AI:5 s 155, AI:4 s 33, AI:3 s 58, AI:2 s 87,