Död 8 december 2018 i Köpmanholmen, Nätra (Y).
Ur Örnsköldsviks Allehanda 2014-09-13:
Margot Sundström i Köpmanholmen växte upp i andra världskrigets skugga.– Jag har upplevt krigets fasor. Jag kan inte förstå att det finns de som sympatiserar med Sverigedemokraterna, säger hon.
Margot Sundström är en ovanligt pigg 89-åring, som mest varje dag tar en cykeltur eller spelar boule med pensionärsgänget i Köpmanholmen. Många vet dock inte att hon bär på en historia från sin uppväxt i norska Mosjøen, en liten stad ungefär tio mil söder om Mo i Rana.
– Jag bodde där med mamma, pappa och två yngre systrar. Vi hade det fattigt och eländigt på många sätt – och inte blev det bättre när tyskarna kom i april 1940, berättar hon med allvarlig stämma.
Hon berättar flera episoder med möten med dödskalleklädda SS-soldater – och om sin och familjens rädsla när det var som värst.
– Det var en ständig kamp för att få tag på mat. Ibland fick jag åka buss långa sträckor till bekanta, som gav oss kött. För att få åka behövde man tillstånd och ibland stoppade tyskarna bussarna. Det är klart att man var väldigt rädd ibland.
– På den tiden var det också större skillnader på fattiga och rika. Det är klart att det är bättre nu. Då hade vi rakt ingenting, säger hon.
Margot Sundström berättar om otaliga möten med tyskar under tiden Norge var ockuperat.– Jag kommer fortfarande ihåg när mor kom upp och väckte mig och berättade att både Danmark och Norge hade blivit ockuperat. Rädslan kom direkt. Man undrade ju hur det skulle bli.
Först lämnade hela familjen sitt hem och flydde på lastbilsflak tillsammans med många andra. Efter en tid återvände de dock till sitt hem.
– Många män flydde över gränsen till Sverige, säger hon och tillägger att när de kom tillbaka efter kriget var de inte snälla, eftersom de tyckte att de som blev kvar i Norge hade stöttat tyskarna.
– De förstod inte att vi inte hade något val. Vi fick stränga order, eller hot, om att städa eller skala potatis. Själv fick jag städa i ett stort hus, som Gestapo hade lagt beslag på. Det var inte roligt, men man var tvungen för att överleva.
Margot Sundström kan berätta hur mycket som helst om episoder hon varit med om. Hon nämner inte minst hur många norrmän blev avrättade.
– En äldre man, som hörde dåligt, blev skjuten till döds när han inte stannade när en tysk ropade efter honom. Men han hörde ju inte, säger hon.
Hon nämner även Quislingarna, den tidens norska landsförrädare och hon drar snabbt paralleller med dagens SD.
– Att inte människor kan förstå vad det handlar om, säger hon och tillägger den ständiga rädslan, när de fick fly för bombplan in i skogen eller ner i källaren.
Efter kriget kom Margot Sundström till Sverige tillsammans med en syster. Men det säger hon är en helt annan historia.
|
Karl-Anders Sundström 1930-2011, Hustrun Margon 1926-2016, Köpmanholmen |
