Jon Gudmundsson

Född 1614 i Näs, Anundsjö (Y).
Bonde mellan 1652 och 1670 i Sörflärke 7:1, Anundsjö (Y) 1 .
Död 1670 i Sörflärke 7:1, Anundsjö (Y).
År 1656 beskyllde Joen grannarna på hemmanet 6:1, Nils Olusson, dennes hustru Anna och dotter Karin för trolldomskonster. Joen, som inte kunde bevisa sina anklagelser, fick böta 40 mark.

Joen var också fierdingskarl. han fick 1667 böta för att han varit försumlig att "ifrån sig lefwerera dhetta åhrs Boskaps Penningar".Åretn 1670 blev ett svart år för Joen. Den 7 maj hade Joens hustru Elin varit på väg till kyrkan och dött just när hon kom fram till kyrkvallen.

På tinget den 20 augusit samma år besvärade sig "Kyrkioherde Wällärdhe Hr. Olof Zachariae tillijka medh twenne Nämbdemän, Joen Östensson i Sörflärke och Joen Olofsson i Wästergiensiöö, öfwer Joen Gudmundsson i Söderflärke, att han hafr gifwit dhem - 15 Dieflr Wåldh wäster på Hlfwardzbacken, då dhe nässliden Wåhras woro dijt i byen at Examiniere en Trullkiåring som War Joen Gudmundssons faderssyster, hwar om joen Skräddare och Erich Danielsson i samman by witnadhe såledhes Joens Gudmundssons ordh warit som bemält står..." Joen erkände och fick 12 markes böter för vardera av de två nämndemännen efter som de var där "på dheras Ämbetes Wägnar.

Då angaf Joen Nilsson skräddare i Sörflärke, at hanss tienste Pijga, Karin Peders Dotter, hafwer i denna Sommar för honom bekiändt, under den sorgh, som hon hadhe öfr sin Moders dödh i hastighet på Kyrkiowägen 14, dagar för Pingesdag, at hennes Sahl: Moder i Lofztijdhen hade för henne dåttren bekendt, det hennes Man Joen Gudmundssons i bete Sörflärke /: som ähr tienste Pijgans Karins syffadher /: skahl medh en sin koo bedrifwit Tijdelagh för sex åhr sedan, då han om Sommaren på en affton när Boskapen heem kom, hafwer gådt från honom, och då hon kom till dören, hafr hon befunnit honom med koon den stygga gieringen bedrifwa, sägandes till honom hwad Diefwuls Gieringh giör du nu, han Joen då ifrån koon gådt och intet något swarade: Med sedhan gådt effter henne in Uthi sguun och myckit bedit henne, sägandes, sigh ingen fröydh elle sädh ifrån sigh och till koon gifwit.."

Karin som var dotter itll Joens hustru Elin, hade för sig att amoder tänkt uppenbara "diefwulsgierningen" på sitt yttersta, men det hade nu inte blivit av eftersom modern föll död ned på kyrkovägen. Karin hade nu känt att hon måste avslöja detta för hubonden där hon tjänande. Jon Skräddare framförde nu detta inför rätten.

"Joen Gudmundsson, om 56 åhr gammahl, förtaltes och sin styfdotters bekiennelse föredrog, medh alfwarsam förmahningh bekienna sanningen och sina synder i detta måhl. Swarade för gierningenwara frij, men tillståår warit fullsinnader och tillreed emdh sin hembliga tingh uthe at begynna och bedrifua syndagieringen medh koon, då han shsut: i fähuset honom kom och honom derifrån hindrade". Joen fördes uti arrest.

Två dagar sendare på måndagen (22 augusti) "Förestältes åter Joen Gudmundssons i Sörflärke, hwilken nu wid gråtande tårar bekienner, at han uti sin ungdoms tijdh, då han fölgdhe Boskapen hemma hoos sina föräldrar i Ytersehl då boendes, begynte bedriifwa tijdelagh med en sine föräldras koo, som skedde allenast twänne resor. Sedhan när han war tiugo åhr, blef han knecht och kom till Tyskland och Wålgast Uthi Qwarnizon, blev der uth Commenderat på Landet till arbete. hwarest han då hade fullkomblight tijdelag med itt stodh, som allenast en gång skedde. Efter fem åhrls förlööö i Tysklandh, kom han tillijka med dhe andra Knechter hemm till Swerige, blef gift med Sahl: Per Israelssons änkia i Krånge uti Lijden Sochn och slapp samma Åhrlet utur Knechtatienste, hwarest han bekienner icke mera än en gång hafft tijdelagh med sin egen koo bedrijfwid. Sedhan effter 6 Åhrs förlopp kom han med sin hsut: hijt till Södherflärke Boendess, der han säger sig allenast en gång hafft tijdelagh med sin nynn koo som Biörn i fiohl bort togh: Men andra gången, hafwer hans hust: kommit i fähuset och förhindrat honom ... och beder med straffet på honom, inte måkte länge dröijas".

Rätten fann Joen "bråtzlig Undergå det straff som det 14 af Högmåhis B:[alken] L:[ands] Lagen, sampt thet 20. Cap: 15. vers: Leviticj.innefattar" dvs 3. Mosebok 20:15: "Om något hafwer skaffa (Befattar sig) med oskäligt diur: Han skal döden döö/ och diuret skall man dräpa". Rätten hade inget val, den var tvungen att döma efter lagen. Domen sändes till hovrätten, men denna hänvisade bara till den frivilliga bekännelsen och befallde guvernören Carl Sparre att så snart skarprättaren ankom verkställa exekutionen genom halshuggning och därefter å båle brännes. "Finnes något kreatur levandes med vilket han sin onda gäring bedrivit, skall det samma jämte honom i samma bål brännas. Den makabra domen verkställed den 15 november 1670. (Källa: Rötter i Anundsjö av Bengt Sjöberg, s 164-166)