Henrik Johan Josefsson Frans

Arbetare i Västerbillsjö, Själevad (Y).
Född 9 mars 1840 i Frans, Petalax by, Petalax församling.
Döpt 15 mars 1840 i Petalax församling, Malax.
Död 15 november 1919 i Västerbillsjö, Själevad (Y).
Dödsorsak: ålderdomssvaghet
Begravd 7 december 1919 i Själevad (Y).
Själevad: AIIa:9 s 699, AIIa:3 s 641, AI:13b s 584, AI:11b s 570,Finland: Komunionbok 1858-1864 sid 105,Jurva: IAa:9 s 99,

Var soldat i Finland under namnet Back.,

Anna Greta gifter sig med Per Dahlberg i SjälevadCarl Fredrik tar Sundström som efternamnGustav tar Häggkvist som efternamn , dör 219591009 i Bjästa , Nätra fsg.

Det var någon gång under 1860-talet som Henrik Johan Josefsson Frans utvandrade från Petalax i dom svenskkoliniserade delarna av Finland. Orsaken att han drog sig hit lär ha berott på att det var dåligt med jobb och att finna en drägligare tillvaro för sin familj.Livet i Sverige var heller inte så välbeställt för den fattige skulle man överleva var det att kämpa. Men tiden gick och familjen bosatte sig till sist på ett lapptorp mellan Västerbillsjö och Skortsjö. Det var i bland svåra umbäranden den steniga jorden fick brytas upp för att det skulle kunna få fram bördig jord. Många undrade hur hans fru kunde trivas med en sådan bohem och bosätta sig långt inne i skogen i väglöst land. Hennes kommentar lär ha varit att han sjöng så vackert. Sju barn kom till världen som sprang omring på torpet och såg denna frihet som en gåva. När barnen växte upp och skulle gå den långa vägen till Mo skola klagade dom ironiskt nog aldrig. Maten till denna stora familj kunde vara ett dilemma det blev att odla potatis plus att fadern var skicklig på att snara skogsfågel. Med tiden när barnen växte upp eftersom så lämnade dom torpet. En son som hette Ville blev kvar in i det sista, han trivdes likt sin far att bo uti Guds härliga natur och ta dagen som den kom. Ville själv gifte sig och fick många barn men han var inte vidare snäll mot sin fru Britta. Hon tog helt sonika en dag alla sina barn och lämnade torpet. Det började att bli förfallet inte minst så läckte taket in då det regnade. Byborna kände medlidande och kom med virke och ville rusta upp åt honom. Men han nekade bestämt denna hjälp han spikade till slut ett tak över sängen där det regnade in som värst. Men till sist var han fram mot 50-talet tvungen att flytta därifrån torpet var så förfallet och obeboeligt särskilt vintertid. Nu återstår endast några murkna husgrunder som vittnar om ett strävsamt liv för en storfamilj. Källa: Nils-Åke Eklund /Allehanda.se