Olof Johansson Bergman

1767-1807

Född 28 februari 1767 i Nr 95, 10:e roten, Hädanberg, Anundsjö (Y) 1 .
Död 20 maj 1807 i Ilevollen, Trondheim, Norge.
Olof Johansson Bergman.
Född 28 februari 1767 i Nr 95, 10:e roten, Hädanberg, Anundsjö (Y) 1 . Död 20 maj 1807 i Ilevollen, Trondheim, Norge.
F Johan Eriksson Berg.
Född 9 december 1727 i Rönnholm, Nordmaling (AC). Död 9 juli 1801 i Nr 95, 10:e roten, Hädanberg, Anundsjö (Y) 2 . Båtsman mellan 1747 och 1780 i Nr 95, 10:e roten, Hädanberg, Anundsjö (Y) 3 .
FF Erik Persson Wikman.
Född omkring 1702 i Österfanbyn 5:1, Anundsjö (Y) 4 . Död 11 september 1742 5 . Båtsman mellan 22 januari 1740 och 11 september 1742 i Nr 175, 13:e roten, Bredvik, Nordmaling (AC) 6 5 .
FFF Per Eriksson.
Född 1669 i Österfanbyn 5:1, Anundsjö (Y). Död 29 juni 1743 i Österfanbyn 5:1, Anundsjö (Y). Bonde mellan 1700 och 1736 i Österfanbyn 5:1, Anundsjö (Y) 7 .
FFFF Erik Persson.
Född 1635 i Österfanbyn 5:1, Anundsjö (Y). Död 29 september 1727 i Österfanbyn 5:1, Anundsjö (Y). Bonde mellan 1672 och 1704 i Österfanbyn 5:1, Anundsjö (Y) 7 .
FFFM Kerstin Persdotter.
Född 1640 i Västerfannbyn 1:1, Anundsjö (Y). Död 14 juni 1727 i Österfanbyn 5:1, Anundsjö (Y). Bondhustru
FFM Karin Nilsdotter.
Född 1663 i Österfanbyn 2:1, Anundsjö (Y). Död 25 oktober 1735 i Österfanbyn 5:1, Anundsjö (Y). Bondhustru
FFMF Nils Johansson.
Bonde mellan 1666 och 1668 i Österfanbyn 2:1, Anundsjö (Y).
Bonde mellan 1672 och 1673 i Österfanbyn 2:1, Anundsjö (Y).
 
norrmes2.jpg FM Beata Johansdotter.
Född 1705 i Malax, Österbotten, Finland. Död 27 februari 1747 i Galasjö, Anundsjö (Y). Båtsmanshustru
FMF Johan Larsson.
Född 1667 i Österbotten, Finland. Död 23 maj 1739 i Rönnholm, Nordmaling (AC). Inhyses i Rönnholm, Nordmaling (AC).
 
 
FMM Kerstin Persdotter.
Född 1675. Död 23 februari 1747 i Rönnholm, Nordmaling (AC). Inhyses i Rönnholm, Nordmaling (AC).
 
 
M Anna Olofsdotter.
Född 4 januari 1730 i Långsele 2:1, Anundsjö (Y) 8 . Död 27 februari 1802 i Västergensjö, Anundsjö (Y) 9 . Båtsmanshustru
     
 
   
 
     
 
   
 

Levnadsbeskrivning

Född 28 februari 1767 i Nr 95, 10:e roten, Hädanberg, Anundsjö (Y) 1 .
Döpt 1 mars 1767 i Anundsjö (Y) 1 .
Död 20 maj 1807 i Ilevollen, Trondheim, Norge.
Dödsorsak: avrättad, halshuggen
"Garnesmorden", som förövades av Bergman och Tollsten natten mellan den 29 och 30 juli 1806 i Garnes, Verdal, Norge, är utförligt beskrivna i Verdalsboka del(bind) 5 sid 439-443. Fästemannen till en av de mördade, Ole Skavhaugg, hade följt mördarna i spåren och de greps med länsmannens hjälp på gården "Haugås" (troligen Håxås)i Hammerdal. De fördes tillbaka för rättegång i Verdal. De avrättades vid Ilen i Trondheim. Källa: Verdalsboka bind 5, författare Lektor Einar Musum.

Den 19. august stod følgende å lese i Adresseavisen:Gjerningsmennene til det på gården Garnes, natten til den 30. juli begåtte gyselige mord, er nu pågrepne. Den ene er en skredder ved navn Ole Nordlien (Bergmann), som i nogle tid har oppholdt seg her i bygden, og den andre en student ved navn Nils Toldsteen, begge fra Sverige. De ankom lørdag den 16de kl 91/2 …

Samme natt får Garnes besøk av to svenske menn som er ute etter å skaffe seg lettvint rikdom. De dreper Peder Garnes, sønnene Rasmus og Lars, og datteren Kirsti. Sønnen Ole ble hard såret, men klarte å gjemme seg unna. Kirstis 13 uker gamle datter – som Ole Skavhaug var far til – ble ikke skadet. Det var kjent i bygda at forholdet mellom Ole Skavhaug og Peder Garnes var noe anstrengt. Da Ole ble klar over hva som hadde hendt, følte han nok at enkelte var inne på den tanken at dette hadde han noe med. Det kom imidlertid snart for en dag at to mistenkelige svensker var observert i området dagene før rovmordet. Ole bestemte seg for å dra etter kjeltringene og ta de med tilbake til Norge. Han lovte at dersom han ikke greide det, skulle han aldri vise seg i Verdalen mer. Det ble en strabasiøs tur innover i Sverige. Etter syv døgn nådde han igjen karene i Hammerdal (vel 30 mil innenfor grensa). Ved hjelp av svenske myndigheter fikk han de arrestert, og han fikk ordnet med formell utlevering til Norge.

Nils Tolsteen og Ole Bergmann ble dømt til døden, ved å settes på steile og hjul. Henrettelsen fant sted den 20. mai 1807 på Ilevollen i Trondheim, utenfor General von Schmettows hus.

De två gärningsmännen, Niels Toldsteen och Ole Bergmann, var kringresande hantverkare. Eller kanske man borde säga att Bergmann var, och Toldsteen skulle vara. Bergmann var den äldre av de två, född 1766 i Anundsjö socken i Ångermanland. Hans huvudsakliga arbetsområde var skrädderi, och det fanns inte få av Verdalens kostymer som han hade ansvarat för, men han var en mycket händig person som kunde ta på sig vad som helst. Som framgår av domstolsprotokollen för Garnes-mordet verkar det som om han är en balanserad person, med rationella tankar och ett klart huvud. Men hans klara huvud är säkert mer cyniskt än vad domaren kan förmedla genom sina anteckningar. Cynismen som så småningom blir den dominerande kraften i tillvaron. Skräddaren strövade omkring vida omkring och sålde sina tjänster. På det hela taget fanns det många svenska hantverkare som sökte lyckan på norsk mark under denna period, och de var väl ansedda i det norska samhället eftersom de gjorde ett bra arbete och ofta var billigare än sina norska konkurrenter. En liten nackdel var att några av dessa hantverkare ofta tittade djupt in i glaset och rånade sina norska rivaler inte bara på deras arbete utan också flickorna. Och så var det några av dem som förstörde de mer plikttrogna hantverkarnas rykte, de var nästan tvungna att begå någon stöld i samband med att de lämnade sin sista arbetsplats. Ole Bergmann verkar ha varit en av dem. Omkring 1797 hade han begått flera stölder hemma i Sverige och sökte skydd här i Norge tills stormen kring detta avtog. När han lämnade Verdal igen 1803 hade han nyligen bott på Østre Stiklestad hos ägaren Anders, och sägs ha trivts bra med gästvänliga Verdalinger, som ändå fick dålig ersättning för sin gästfrihet. Tillsammans med en annan svensk, Abraham Skönstedt, hade han samma kväll som de lämnade Stiklestad stulit ett fickur i silver från "Qvartermæster" Lechlem, Skönstedt hade tagit en Findmudde (päls) från bonden Lars Lechlem och ett fickur från bonden Aage Lyng. Bergmann pendlade nästan över fjällen, ständigt på flykt från sitt förflutna. Han återvände hem till Sverige och låg lite lågt i terrängen i ett par år, och träffade så småningom Toldsteen

Olle Bergman var mycket äldre än sin vän, när de träffades var han 39 år gammal, medan Tollsten var 24 år gammal. Det verkar som om Tollsten lätt påverkades av sin omgivning, åtminstone måste han ha varit mycket omogen och därmed lätt att kontrollera för den långt äldre och världsliga Bergman.

Och när erbjudandet kom hösten 1805 att följa med honom till Norge var Tollsten inte svår att be. De anlände 8 dagar efter Mikaeli till Overhalla. De försörjde sig på att måla, olika skrädderier, och Bergman hade också skaffat sig kunskaper som silversmed. De bodde hos kunderna och kunde göra en omfattande undersökning av vilka värden som fanns. Bergman utövade förmodligen ett starkt inflytande på sin kamrat.

De var tillsammans i Overhalla cirka 6 veckor efter jul 1806, separerade sedan, tills de träffades igen på försommaren. Vid midsommar 1806 upptäcker Tollsten och Bergman att de inte har mycket mer att göra i Overhalla.

Det är okänt när det kom överens, men det är förmodligen klart att de två har kommit överens om att stjäla för att förvärva rikedom innan de lämnar Norge. Och som tjuvar om natten kröp de upp genom Verdalen de sista dagarna före Garnestragedien, efter att ha passerat Sneeasen, Steenkjær och Inderøens Fogderie. Under dagen den 26 juli låg de stilla i en skog vid Eklogårdene öster om Stiklestad, och på kvällen stal de en båt för att korsa Verdalälven mot Melby. De passerade gårdarna Melby, Levring, Molden, Garnes och kom till gården Inndal på morgonen innan solen gick upp den 27 juli.

Tollsten sändes till gården för at efterfråga mat och kom efter en tid åter med rikligt med mat som denne fått av husmor på gården. Tanken de båda hade innan Tollsten begett sig till gården ska ha varit att ta sig in till de rika folket på Inndal och förse sig med både pengar och värdesaker. De ändrade sig dock efter att Tollsten återkommit med så mycket mat. och så vänligt bemötande.

De båda beger sig mot Sverige och passerar Sognasetra, en seter (fäbodvall) där de får mat och information om att det är bröllop på gång på Garnes. De beger sig dock vidare mot Sverige, under dagen ändrar de sig och beger sig mot Garnes eftersom det finns både värdesaker och mat där.

Avhør 16. august:(….) Paa Sneaasen hvor Comparenten efter hans aflagte Bekiendelse havde Passeret paa hans Rejse fra Overhalden til disse Grændser blev han desuden af en Mand undererettet om at den forhen bemeldte Anders Ingdahls ved Døden var afgaaet.(….) Om dagen den 28. juli oppholt de seg i skogen på Nordsida av dalen, og om kvelden begav de seg i retning av Sognasetra, ... der tilhører Gaarden Garnæs og som ligger omtrent 1¼ Miil fra den. [1 Gammel norsk mil = 36000 fot = 11 295 meter.] Der traff Toldsteen og Bergmann to setertauser, Anne Martha Christiansdatter, og Marith Paulsdatter som ble utspurt om forholdene i bygda: (....)

En grym plan verkar ha gjorts när de går tillbaka nerför Inndalen och till Garnes där de anländer på kvällen den 29: e. Juli, runt klockan 23 Där låg de på kanten av fältet och väntade på att det skulle bli tyst så att de kunde gå in och få vad de hade föresatt sig att göra. Det framgår av domstolshandlingar att om det hade funnits en hund på gården skulle tragedin ha undvikits. När röken upphörde och de trodde att folket hade lagt sig till vila och somnat, gick de beväpnade med tvenne stenar och Tollekniv i handen närmare gården Garnæs där dörren var öppen.

Tollsten stod utomhus som utkik. Bergman smyger in i hallen där han stannar en stund för att samla intryck, innan han försiktigt skjuter upp dörren till vänster och går in i sovrummet där Peder låg och sov med sin yngste son, tioårige Lars. Med en stor sten slog han Peder ljudligt i huvudet. Förbluffad föll Peder över sin son Lars. Lars, som kämpade för att bli fri från sin fars tunga kropp ovanpå honom, slogs också medvetslös. Bergman började leta efter värdesaker i rummet och lade märke till Peder, som kämpade för att resa sig och bekämpa inkräktaren. Inkräktaren, beväpnad med en kniv, skar kraftigt halsen. Samma grymma snitt gavs till den medvetslöse Lars. De dog båda i sin säng.

Bergman gick sedan ut och beordrade Tolslten in i vardagsrummet där Kjersti sov med sin nyfödda dotter i vaggan i närheten. Kjersti hade vaknat (troligen av tumultet) och började resa sig. Tollsten slog henne över huvudet två gånger, vilket troligen avslutade hennes liv vid den tidpunkten, men han fortsatte i "en blodrusning" för att hugga henne om och om igen genom bröstet och bröstet så att "moderns mjölk och blod rann ihop" över hennes nakna kropp.

Samtidigt sprang Bergman snabbt uppför trappan där Peders söner, Rasmus, 19 och Ole, 15 troligen vaknade av ljudet. Bergman slog dem i huvudet med sten. Tollsten följde uppför trappan för att hjälpa till genom att knivhugga Ole två gånger. Bergman, som tog kniven från Tollsten knivhögg upprepade gånger Rasmus och dödade honom. Förutsatt att båda bröderna var döda fortsatte de att plundra huset och stjäla mat, värdesaker och till och med kläder.

På övervåningen återfick Ole medvetandet och hörde inkräktarna på nedervåningen rullade av sängen och gömde sig bakom en vägg. När de hörde att någon kanske fortfarande bodde på övervåningen sprang de två inkräktarna uppför trappan och letade i mörkret efter Ole som kastade runt i rummet ett vapen, ett eldjärn kanske? I mörkret och med tiden gav de upp att leta efter Ole och fortsatte att välta lådor och bryta igenom väggar och hitta ytterligare värdesaker, kontanter och kläder. De flydde sedan iklädda några Garnes-kläder och övergav sina blodindränkta kläder i dalen nedanför.

Ole rapporterade senare att han gömde sig ungefär en timme och hörde inkräktarna råna huset och vågade inte lämna sin gömställe i ytterligare en timme. Han vandrade sedan ner, svårt sårad med både sticksår och huvudskador. Han snubblade till barnens vagga och tog den gråtande Anne i sina armar och vaggade henne tillbaka sovande när hennes mamma låg brutalt mördad. Han rapporterar sedan att han gick in i sin fars sovrum och såg sin döda far och bror vandra tillbaka till sin egen säng, i delirium, nära döden.

En äldre kvinna, som också bodde på gården Garnes, kom vid 4-tiden för att berätta för Peder att hon var på väg till stan. När hon kom in i det tysta huset såg hon Kjerstis stympade kropp ligga i sängen. Hon lämnade huset skrikande vilket väckte lokalbefolkningen. Ole Larsen Skavhaug, som stod över sin kärlek Kjerstis stympade kropp, lovade att ställa mördarna inför rätta eller aldrig återvända. Några av lokalbefolkningen misstänkliggjorde Kjerstis kärlek, Ole Larsen Skavhaug. Ole var känd som en tuff och tuff ung man och äktenskapstvisten mellan honom och Peder Rasmussen var allmänt känd. Det stod snart klart att förövarna av detta fasansfulla brott var två kända svenskar som sågs i närområdet dagen före morden.

Ole Skavhaug, god mot sitt ord, förföljde mördarna långt in i Sverige och stannade knappt för vila eller mat förrän de med hjälp av svenska myndigheter fångades och fördes till Trondheim för att ställas inför rätta. De hittades i besittning av artiklar från Garnes. Under tortyr erkände de sina brott i detalj. 1807, 20 maj, 8:00 Nils Tollsten och Olle Bergman avrättades, halshuggna på ställningen tror jag, med fullt godkännande av den dansk-norska kungen Christian.

Ole Larsen Skavhaug blev något av en lokal hjälte för tillfångatagandet av Garnes mördare. Han var en lång och stilig man som senare visade sig vara en modig och modig militärman. Han utmärkte sig i strid. Hans historia och berömmelse berättades i lokala skrifter och till och med en pjäs skrevs om honom. Mycket av hans historia kan mycket väl vara utsmyckad och gränsen mellan sanning och folklore är suddig så många år senare.

Källor
  1. Anundsjö (AC, Y) C:3 (1754-1795) sid 229 / Bild 120
  2. Anundsjö (AC, Y) C:4 (1796-1838) sid 41 / Bild 24
  3. Västernorrlands läns landskontors arkiv, Mönsterrullor för båtsmanshållet., SE/HLA/1030004/G I f/21 (1774-1780) Ingen hänvisning
  4. Anundsjö Släkter o Gårdar sid 254
  5. SE/HLA/1030004/G I f/6 Bild 83
  6. SE/HLA/1030004/G I f/3 Bild 64
  7. FEL: Referens till källa som inte finns
  8. Anundsjö (AC, Y) C:2 (1720-1753) SE/HLA/1010004 sid 45 / Bild 28
  9. Anundsjö (AC, Y) C:4 (1796-1838) sid 47 / Bild 27

Hittar du felaktigheter är jag tacksam att få höra dem så att jag kan rätta till dem. Framställd 18 december 2023 av Jens Lindström med hjälp av Disgen version 2023.
Startsida.